DEN TIONDE MANNEN Rotating Header Image

Mat

Äntligen

Äntligen har båten kommit i sjön, 2 veckor innan seglingen börjar!  Men det räcker med en helg för att se vad man har glömt och vad som måste fixas, i år var det en osthyvel och en sönderfrusen vattenpump till köket, och det får man väl säga var en kort lista? Nytt för i år är en mera avspänd attityd till själva seglandet, mera fiska/grilla/äventyr i land tema,  för att i alla fall ett av barnen ska få lära sig gå på land.  Så i år så ska vi segla Mälaren och kanske en sväng ut i ytterskärgården (väl där är det ju lätt att svänga förbi Gotland, och är man på Gotland är det inte långt till Baltikum), vi får se var vi hamnar.


Så för att kunna genomföra detta, måste vi expeditionsutrusta oss med nytt tält, starkt nog att följa med på toppbestigning i Himalaya, och sandfärgat för den eventualiteten att vi måste ta oss igenom Kalahariöknen, men mest för att få slut på den eviga frågan om ett Hilleberg ska vara rött eller grönt: sand is the shit.


Och multifuelkök, för man vet ju inte om man kan få tag i rena bränslen här i Mälardalen, och reglerbart för att kunna finkoka, en del barn skulle säkert nöja sig med varma koppen, men mina frågar efter räkcrepes, och då är det bara att leverera.

Från årets premiärtur, Eskil i sitt rätta element, han stamklättrar som ingen annan jag har sett.

Bloggtorka

Hej alla fina människor

Bloggtorka är ju bara förnamnet på det som har drabbat mig, och nu när jag har varit föräldraledig i två veckor inser jag att det inte kommer att bli bättre i fortsättningen, jag är glad om jag, när klockan är ett, har fått på mig kläder för att med en lite gnutta värdighet åka och hämta den äldsta. Och så har man tidigare haft mage ett komma hem och undrat varför inte maten är klar, jag funderade på att ge Anna en medalj, fast det känns som sådant kungen sysslar med, och det är ju inte direkt något mervärde i en medalj, så jag bestämde mig för att försöka att inte ha huvudvärk så länge jag är föräldraledig, lite av en win win situation blir det ju.

Hjälp, mitt barn har ätstörningar

I går åkte vi på restaurang (Anna är på utbildning med jobbet och lämnade oss ensamma utan färdig mat i lådor att värma), menyn för barn är den sen 30 tillbaka standardiserade pannkakor/spagetti och köttfärsås/köttbullar menyn, när jag läser upp den för barnen ser jag besvikelsen bli total, men efter att ha studerat menyn i detalj ser jag en liten *, den säger med 6 punkter stora bokstäver att alla rätter går att få i barnstorlek till halva priset, men vad bra tänker jag och börjar läsa upp hela menyn, Eskil blir eld och lågor när han får höra om Woken med rotfrukter, ”pappa är det palsternackor i då?” varför en kille nyss fyllda 4 år vet att palsternackor ingår i begreppet rotfrukter vet jag inte, och samtidigt som man blir lite stolt över det, blir jag också lite rädd, Eskil är nämligen sjukligt intresserad av mat, nu pratar vi om killen som vaknar kl 0700 och det första som kommer över hans läppar är: kan vi grilla lax idag? Han kommer antagligen att bli grymt tjock eller kock, eller både och.

imag00242Här har vi fått maten och ätit ett tag, Eda tog pannkakor, ett säkert val, enligt, man vet vad man får principen, hon tar hellre något tråkigt än att riskera att bli besviken. Eskils beställning missuppfattade de givetvis och kom med en tallrik med spagetti och köttfärsås, jag frågade honom om det var ok? annars så skulle vi byta, men svensk som han är har han redan lärt sig att (och här finns det ju ingen annan att skylla på, men nu har han bytt dagis) svälja förtretet och gå vidare, men endast en tugga in på pastan så börjar han snegla på min getostfyllda färsbiff med stekt potatis och brockoli, och med de där stora blå ögonen bedjandes mot en måste man vara en Fritzl för att kunna säga nej, innan han är nöjd ligger hälften av potatisen en stadig bit av biffen och all brockoli på hans nya tallrik, han äter även upp all pasta på sin egen, så där rök min chans till att bli mätt, men vad gör man inte för sina barn?