I går åkte vi på restaurang (Anna är på utbildning med jobbet och lämnade oss ensamma utan färdig mat i lådor att värma), menyn för barn är den sen 30 tillbaka standardiserade pannkakor/spagetti och köttfärsås/köttbullar menyn, när jag läser upp den för barnen ser jag besvikelsen bli total, men efter att ha studerat menyn i detalj ser jag en liten *, den säger med 6 punkter stora bokstäver att alla rätter går att få i barnstorlek till halva priset, men vad bra tänker jag och börjar läsa upp hela menyn, Eskil blir eld och lågor när han får höra om Woken med rotfrukter, “pappa är det palsternackor i då?” varför en kille nyss fyllda 4 år vet att palsternackor ingår i begreppet rotfrukter vet jag inte, och samtidigt som man blir lite stolt över det, blir jag också lite rädd, Eskil är nämligen sjukligt intresserad av mat, nu pratar vi om killen som vaknar kl 0700 och det första som kommer över hans läppar är: kan vi grilla lax idag? Han kommer antagligen att bli grymt tjock eller kock, eller både och.
Här har vi fått maten och ätit ett tag, Eda tog pannkakor, ett säkert val, enligt, man vet vad man får principen, hon tar hellre något tråkigt än att riskera att bli besviken. Eskils beställning missuppfattade de givetvis och kom med en tallrik med spagetti och köttfärsås, jag frågade honom om det var ok? annars så skulle vi byta, men svensk som han är har han redan lärt sig att (och här finns det ju ingen annan att skylla på, men nu har han bytt dagis) svälja förtretet och gå vidare, men endast en tugga in på pastan så börjar han snegla på min getostfyllda färsbiff med stekt potatis och brockoli, och med de där stora blå ögonen bedjandes mot en måste man vara en Fritzl för att kunna säga nej, innan han är nöjd ligger hälften av potatisen en stadig bit av biffen och all brockoli på hans nya tallrik, han äter även upp all pasta på sin egen, så där rök min chans till att bli mätt, men vad gör man inte för sina barn?