Vi tänker ju inte på Silas som något nytt, för oss är han ju redan en del av besättningen, men för er som har ett sug efter honom ska jag försöka att lägga in en bild varje inlägg jag gör.
här har han just ätit en sillamacka och fått dagens första nubbe, inte undra på att han är nöjd.
Sen vi hörde av oss sist har vi hunnit med att vända skutan åter, men innan vi gjorde det hann vi med att ankra upp en mysig vik och fiska krabbor, träffa lite locals, och känna oss riktigt lediga, jag vet att det låter tossigt för att komma från en som har varit ledig i 5 veckor, men om man som vi har legat inblåst så länge så tar man varje chans att segla när vindarna talar till en, men har låg vi alltså stilla och bara slappade i 2 dagar, fast vindarna var idealiska. Den andra dagens morgon gick jag upp svinigt tidigt och fixade i ordning en flaskpost innehållandes en skattkarta som barnen skulle råka hitta när de började fiska, det var början på en skattjakt som gick över hela ön, och slutade på en liten ö där jag hade gömt en godisskatt och ströt ut guldpengar för en mera effektfull upplevelse, man kunde inte komma ut till ön direkt, tanken var att de skulle se den från ovan och att de skulle klura ut att vi skulle vara tvingade att ta gummibåten runt ön för att ta oss dit.
Allt går som planerat, de hittar flaskposten, och på baksidan har jag skrivit en liten bloddrypande historia om kapten blodtand som sista överlevande på ön har gömt sin skatt, vi sätter igång och letar (ön är ganska så stor), barnen är mycket exalterade, jag med, till slut hittar vi skatten och Eda listar ut att vi måste ta ta jollen för att komma åt den, när vi är på väg tillbaka säger Eda att hon älskar mig och att detta är den bästa dagen i hela livet, då blir jag lite tårögd och alldeles varm i hela kroppen och får gåshud på samma gång, det var lön för mödan att gå upp i ottan och arrangera detta.
Nu låter ju detta som att barnen måste underhållas hela dagarna med olika aktiviteter för att inte ha tråkigt: icke, en regnig dag där alla sitter instängda på en mycket begränsad yta, är det bara att kasta till dem en låda block och schacklar, så blir det ett seglingsäventyr av det hela, för att efter några timmar sluta med en affär, jag har inte en enda gång under hela semstern hört från dem att de har tråkigt eller inte har något att göra, jag har i sanning begåvats med fantastiskt fina barn, och den tredje verkar ju vara en gladskit han också.
När vi är hemma är det jag som sköter tvätten, men på båten har det på något mystiskt vis blivit en av Annas uppgifter, jag trodde det var ok, annars hade hon väl sagt till?
så min fråga är nu, när jag hittar sådan här bilder i kameran är det då hennes sätt att säga till, eller är det en ny spännande modell hon vill att jag ska se? eller är det något på bilden jag missar?
Nu ligger vi i Falsterbokanalen och väntar på rätt vindar för att ta oss från Skåne, det är väl inte direkt så att vi inte gillar att vara här, men man känner rätt snabbt om man tycker att det känns som om man är välkommen, eller inte.
Vad man däremot kan säga är att det är vackert här, mycket fin bebyggelse och underbar natur, när vi kom seglandes hit hade vi planerat att stanna här för natten, men då vi skulle gå in kanalen tycker jag att vinden känns rätt för att segla runt hela klabbet och fortsätta till kåseberga, 40 nm längre ner på kusten, så efter ett skeppsråd (där jag får lägga in mitt veto) bestämmer vi oss för att fortsätta, men ju mer vi kommer runt ju mer vrider vinden, för att till slut göra det omöjligt att forsätta, vi får helt enkelt åka till falsterbokanalen från för oss fel håll, och gör natt, fast klockan är faktiskt bara 1600 när vi kommer fram, det är i sanning skönt att segla en snabb båt.
